Beskrivning
av Anders Paulin
Det här är inte ett manifest, inte heller en anvisning. Snarare då ett slags upptäcktsresa; ett försök att bli klokare utan att förstå. Jag hade ursprungligen för avsikt att skriva de här texterna som sammanhängande essäer; tematiskt uppdelade, med en retorisk snärt och dramaturgiskt upplagd början-mitt-slut.
Men någonstans under skrivandets gång kom avsikten av sig.
Den stilistik som ursprungligen känts lustfylld blev, ju närmre jag kom själva kärnan i det jag ville skriva, alltmer ett problem i sig - sökandet efter en retorik och estetik drev mig allt längre från det jag egentligen
försökte formulera. Jag tror jag förstår ungefär varför. Jag känner en motvilja mot att fylla ut mellanrummen; dessutom en tilltagande misstänksamhet mot min egen retoriska rörelses egentliga intentioner. Gång efter gång tycker jag mig avslöja mina språkliga figurer med att söka sammanhang och sanningar där inga finns; de är schimärer, är just retoriska och existerar endast som ett konstruerat lim för att foga ihop delar som i sin egen verklighet på inget vis skapar en helhet.
I undersökandet av de språkliga rum en tanke föder, uppstår nya tankar som - utan att vara i opposition - till viss del utdaterar sitt ursprung. De kräver sitt eget rum; de existerar ofullbordat men fulländat i sin egen
oavslutade rätt, och motsätter sig varje tendens att fogas ihop med andra tankerum - bara för att upphovsmannens retoriska form skulle uppfatta det som önskvärt. Och ändå är det min absoluta förvissning att de motsägelsefulla delarna är relevanta för varandra. De skapar bara inte en enhetlig sanning; inget
postulat och absolut ingen dramaturgi.
Skriftserie / Dramatiska institutet, 1652-7267 ; 2009:10